Det är helt galet vad dålig jag är på att skriva här på helgerna. Jaja, sådan är jag och jag gillar det!!
Idag har jag sett till så att min "ångest-sten" har minskat lite. Jag har mailat iväg en del frågor och skit till alla lärare och satt igång mer med psykologin. Känns redan mycket bättre. Visst är det hemskt när man har en klump i magen över sådant? Och varför tar man aldrig tag i det i tid? Det är som att man försöker förneka att det är så. Himla dumt måste jag säga!! :)

Okej, jag tänkte precis vara duktig och färga en jacka som jag har tänkt göra jättelänge men inte fått tummen ur. På något magiskt sätt så var det lite färg på jackan och mycket färg på mig och resten av tvättstugan. Hur sjutton gick det till och varför ska sådant alltid hända mig? Jag fattar inte ^_^

Idag hände det som inte fick hända. Min älskade favoritkaffekopp, som jag fått i julklapp av min favoritamanda, gick idag i två delar (och en del splitter). Det var en sorlig syn att se och jag hoppas att detta inte sätter men för livet. Jag har inte ens förmått mig till att ta bort alla delarna. Okej, det kan iofs handla om ren lathet. Men det låter faktiskt bättre om man skyller på att det är för känslomässigt.
Jag har nu druckit lite kaffe ur en annan kopp, men det är inte samma sak. Den koppen liknar inte en elefant, eller något annat djur för den delen. :(


Idag är jag en ledsen Johanna, hade jag haft en flagga så hade jag hissat den på halvstång idag. Idag är en dag att sörja. Jag kommer nu byta om till svarta kläder och sjunga en liten psalm! Jag kommer aldrig glömma dig kära elefantkoppen. Elefantkoppen i mitt hjärta för allid!
"Hej och tack för kaffet" !!!


Ps. Jag älskar videon, ni måste titta på den! :)

Hmm, (med risk för att låta som en skeptisk bitterfitta) det är helt sjukt. Senaste dagarna har bara allt vänt. Det har löst sig med pengar, med skolan, med möten. Allt har bara gått som på räls. Vad är det ödet laddar upp till? Laddar upp och sen krossar som vanligt? Sa ju att jag skulle låta som en bitterfitta. >_<
Skitsamma, det som nu enligt rubriken var en trevlig överraskning var att CSN tyckte att det var bäst att höja mitt studiemedel med 300 spänn i månaden. Det är helt okej för mig! Så istället för 5800 får jag numera ut 6104.
Herregud, vad ska jag göra med 300 kronor extra i månaden? Gahhhhh, alla dessa möjligheter!!!!!!!! Jag blir helt trött i huvudet bara av att tänka på det. Det är nog lika bra att jag tittar lite på våra bästa år och lugnar ner mig lite. Ja, jag tror det är det som behövs, sen ser jag nog allt klart igen.......

Okej, borde inte detta betyda jättemycket tur?

Jag vet att det är en dålig bild, men det är en söt liten nyckelpiga som kom gående på tangentbordet när jag satt och skrev. Nyckelpigor är min största lyckosymbol som jag till och med har intatuerat. Nu måste ju min tur komma!!

Idag har jag bestämt mig för att vara en riktigt jävla bitch och ställa till bråk och en stor jävla scen. Okej, jag kanske överdrev liiiiite. MEN jag tänker vara arg och ställa krav på min roomie. Jag är så sinnessjukt trött på att grabben inte kan städa, diska eller göra något överhuvudtaget. Eller jo, glo in i mitt rum via min spegel är han grymt duktig på men det är väl i stort sett allt (Läs creepy). Jag har försökt att säga till honom på ett "fint" sätt, jag har försökt att vara trevlig. Men uppenbarligen hjälper inte det det minsta. Så nu jävlar kommer bitchfit-Johanna fram!



Hur sugen är man på att ta ett glas vatten när man sätter på kranen en liten stund och det typ blir översvämning av äckliga gamla matrester? Inte sådär jättesugen. Jag är så galet trött på att bo såhär så nu blir det ändring punkt slut! Annars kan han ta sig någon stans där solen inte lyser!!!!
Nu har kriget officiellt börjat!

Läste i tidningen att Patrik Swayze har dött. Efter månaders kämpande i cancer besegrade cancern honom. Han kommer verkligen bli saknad i kändisvärlden. Jag menar, hur många har inte sett dirty dancing eller ghost? Sjukt bra filmer!!
R.I.P

Jag har tänkt på en sak och det är verkligen så att jag är min största fiende. Jag har gått och mått så dåligt över denna kurs jag håller på med nu. Har konstant haft en klump i magen och känt att jag är för trög osv. Men nu när jag väl satte fart med det sista så blev det ju faktiskt klart. Jag bara skrev och skrev och sen var den klar. Det var inte så svårt. Tänk om jag inte hade tryckt ner mig själv från början. Då hade den varit klar för längesedan. Det kanske är dags att börja tro på sig själv lite mer?

Så alla ni där ute som inte tror att ni klarar av en uppgift eller vad som helst. Tuffa till er och bara gör det. Det är en underbar känsla efteråt. Tro på er själva, tryck inte ner er själva! Vi alla kan mer än vad vi tror! Nu kör vi hörrni!!!!!

Idag är det exakt 7 år sedan världens bästa tjej togs ifrån oss, alldeles för tidigt. Stini skulle idag varit 24 år, men hon hann inte ens bli 18, hon försvann redan vid 17 års ålder. Det är så orättvist! Hon om någon förtjänade verkligen inte det, jag har aldrig träffat någon så snäll, så ödmjuk, så trygg, så underbar tjej! Att vara hennes vän gjorde en själv till en bättre människa. Jag vet det låter klyschigt, men så är det faktiskt. Hon påverkade alla som någonsin lärt känna henne. En helt otrolig människa! Jag saknar henne enormt mycket varje dag!
Det värsta av allt var att hon skrev sin egen dödsannons. Hon visste att hon skulle försvinna och hon valde att ta en bit ur queens bohemian rhapsody:

Goodbye, evereybody,
I've got to go,
Gotta leave you all behind,
and face the truth.
If I'm not back
this time tomorrow
Carry on, carry on as if
nothing really matters.
Too late, my time has come,
Sends shivers
down my spine, body's aching
all the time.
Mama, ohh, I don't want
to die.







Vi alla saknar dig massor! Puss på dig min ängel! <3

Herregud, vad allt kan hända bara sådär. Läste på facebook att en gammal vän har gått bort. Jag trodde först det var ett skämt, men nejdå, det stämde. Helt sjukt! Mina tankar ligger hos hennes familj. Hoppas hon får det bättre där hon är nu. Vad fan ska man säga? Helt ofattbart.

Såg en sorlig film med en väldigt gripande begravning. Började tänka tillbaka på begravningar jag varit på. Jag känner mig inte ledsen över det, tvärtom jag känner en värme i kroppen. Alla begravningar jag har varit på har varit så otroligt vackra så nu något år senare så kommer jag mest ihåg det varma och fina. Jag försöker att inte tänka tillbaka på de känslorna man har när man sitter i en bänk i kyrkan. Det känns mycket bättre att minnas hur fint det var och framförallt att minnas tiden man hade ihop. Sen tror inte jag att någon man älskar försvinner bara för att de dör, de finns alltid med en i hjärtat, alltid!

En nära vän till mig dog för 7 år sedan. Det känns jättekonstigt att skriva att det var 7 år sedan. Det känns som att det var igår. När jag pratar om det säger jag alltid för några år sedan. Tanken har aldrig slagit mig att det är 7 år sedan, 1 september 2002. Hur kan det ha gått 7 år? Ja, i alla fall... Jag tror verkligen att hon fortfarande är med mig. När jag har en jobbig period och mår dåligt så drömmer jag ofta om henne. Konstiga drömmar där hon är sådär knäpp som hon alltid var när vi träffades. När jag vaknar efter en sådan dröm känner jag mig alltid starkare än någonsin. Precis som jag alltid gjorde efter att jag träffat henne. Hon var den mest underbara människa jag någonsin träffat. Hon berörde alla som kom i närheten av henne. Knäppare brutta får man leta efter! :)
Saknar dig Stini. Eller Stinky som du alltid ville att jag skulle kalla dig. Hon ändrade alltid sitt namn på min mobil till Stinky. Tillslut var det bara till att låta det vara, hon fick vara min lilla Stinky. Hon var envis den där tjejjan...


Jag hänger över alla och Stinky-prutten är till höger.

Just nu sitter jag i soffan och försöker hålla ögonen öppna. Huvudet bankar på för fullt, tror bannemig snart att det sprängs. Kan inte solen gå ner nu så man kan hoppa i säng. Det är väldigt mycket lättare att sova gott om det är mörkt.
Så kom igen! Dra ner solen. Jag blir knäpp

Det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag går och lägger mig är att spela Molehill empire. Sjukt beroendeframkallande.

Jag älskar att sitta i soffan o käka frulle och känna hur solen tittar in och lyser på mig. Mer sol åt folket! Har ju till och med nya solglajjor nu. Låt solen lysa för all framtid nu!
När solen tittar fram såhär förstår jag verkligen inte hur man har stått ut i vinter när det vart mörkt heeeela tiden.

Min säng ser alldeles för inbjudande ut idag. Den riktigt skriker "Johanna, Johanna"! Den ser så stor och fluffig ut. Ska bannemig skynda mig att göra klart alla måsten för idag. Måste lägga mig där snart. Jag måste.

Allt jag kan tänka på idag är att om jag vill så kan jag hoppa av skolan efter sommaren och flytta till Stenungsund. Tänk om jag bestämmer mig för det? Ohhh, jag blir helt pirrig i magen. Då kan jag ju börja plugga till sjuksköterska som jag verkligen vill.. Ohhh.. pirr pirr

Ska hitta lite fler bilder bara. Men det är roligare att sitta där nu iaf.:) Success!!

För någon dag sedan satt jag i bikini på balkongen och stekte. Idag vaknar jag upp till detta:



Känns som att det blir väldigt, väldigt kallt om jag ska hoppa i bikinin och pressa idag. Usch och fy! Jag trodde ju att våren var här. Vintern skulle ju vara förbi nu. Blir så trött!

Idag känner jag att jag är trött på mycket. Jag är trött på snön. Jag är trött på att vara sjuk. Jag är trött på att animera. Jag är trött på lägenheten. Jag är trött på Karlshamn. Det är väldigt svårt att komma ut ur perioder då man är trött på allt. Hur mycket man än försöker är man fast i det.
Jag försökar att ta tag i det tex genom att försöka ändra lite i lägenheten. Försöker få det lite mysigare.
Men det jag vill allra mest är att bli frisk. Är så less på att gå och snora och hosta. Nu är det dags att bli frisk.

Usch, vad bitter jag blev nu. Men det måste man väl få vara ibland? Man måste väl inte alltid vara på topp? Nä, tänkte väl det...
Nu blir det snart dags att ta tag i animerandet. Imorgon är det examniation. Det är ju toppen, då är jag ju klar med animerandet och slipper det efter imorgon. BRA! Nu blev det lite mer positivt här i stugan. :)

Jag vill verkligen möblera om eller göra något med lägenheten. Jag trivs inte jättebra inne i rummet. Det tråkiga är ju att man inte kan ha möblerna på så många andra sätt.
Vad kan man göra med lägenheten så man trivs lite bättre? Jag vill att det ska kännas lite mer som min lägenhet. Jag vill ha en myskänsla. Hur kan man göra det på ett smidigt sätt?
Det måste ju finnas några lätta knep tycker jag.. Hjälp mig..?