Såg en sorlig film med en väldigt gripande begravning. Började tänka tillbaka på begravningar jag varit på. Jag känner mig inte ledsen över det, tvärtom jag känner en värme i kroppen. Alla begravningar jag har varit på har varit så otroligt vackra så nu något år senare så kommer jag mest ihåg det varma och fina. Jag försöker att inte tänka tillbaka på de känslorna man har när man sitter i en bänk i kyrkan. Det känns mycket bättre att minnas hur fint det var och framförallt att minnas tiden man hade ihop. Sen tror inte jag att någon man älskar försvinner bara för att de dör, de finns alltid med en i hjärtat, alltid!

En nära vän till mig dog för 7 år sedan. Det känns jättekonstigt att skriva att det var 7 år sedan. Det känns som att det var igår. När jag pratar om det säger jag alltid för några år sedan. Tanken har aldrig slagit mig att det är 7 år sedan, 1 september 2002. Hur kan det ha gått 7 år? Ja, i alla fall... Jag tror verkligen att hon fortfarande är med mig. När jag har en jobbig period och mår dåligt så drömmer jag ofta om henne. Konstiga drömmar där hon är sådär knäpp som hon alltid var när vi träffades. När jag vaknar efter en sådan dröm känner jag mig alltid starkare än någonsin. Precis som jag alltid gjorde efter att jag träffat henne. Hon var den mest underbara människa jag någonsin träffat. Hon berörde alla som kom i närheten av henne. Knäppare brutta får man leta efter! :)
Saknar dig Stini. Eller Stinky som du alltid ville att jag skulle kalla dig. Hon ändrade alltid sitt namn på min mobil till Stinky. Tillslut var det bara till att låta det vara, hon fick vara min lilla Stinky. Hon var envis den där tjejjan...


Jag hänger över alla och Stinky-prutten är till höger.