Det är helt galet vad dålig jag är på att skriva här på helgerna. Jaja, sådan är jag och jag gillar det!!
Idag har jag sett till så att min "ångest-sten" har minskat lite. Jag har mailat iväg en del frågor och skit till alla lärare och satt igång mer med psykologin. Känns redan mycket bättre. Visst är det hemskt när man har en klump i magen över sådant? Och varför tar man aldrig tag i det i tid? Det är som att man försöker förneka att det är så. Himla dumt måste jag säga!! :)