Okej, nu är det såhär att den där Robert insisterar på att fylla år iår. Töntigt, jag vet! Sen kom jag på att det är ju kul att ta fram sina b-dayskills och fixa ett kalas med sprit istället för godis! Sjukt bra idé, jag vet! Allting är ordnat. Mitt hem ser ut som att en ballong har spytt eller fött barn, jag vet inte. Det är ballonger överallt iaf och jag lider numera av syrebrist. Men vad gör man inte! Nu tror han dessutom att jag är en underbar flickvän och gör det här för hans skull. Jag skulle inte tro det va! Jag sätter ribban inför min egen födelsedag. Oj, vad han ska få kämpa när det är min tur! Tur att jag inte fyller förrän i augusti, då får han tid att planera och beställa alla coola saker!


Therezia var även snäll och har hjälpt mig med lite av förberedelserna. Men jag vet inte, jag känner att jag har en del att lära henne. Hon har liksom inte riktigt alla indianer i kanoten. Jag tog fram hattarna jag har köpt och hon blev eld och lågor och ville prova dem. Självklart fick hon det, jag är ju ingen b-day-hitler. Men jag vet inte, det kändes inte riktigt rätt. Jag funderade på att ringa männen i de vita rockarna så de kunde komma och hämta henne. Men då kom jag på att jag ju måste göra alla tårtor själv. Så hon får vara kvar ett tag till. Om inte annat så får hon mig att känna mig riktigt normal, och det är ju trevligt.