Jag sitter nu och försöker skriva den sista uppgiften i Psykologi A, men det går riktigt segt. Den är så tragisk så det är helt sjukt. Jag ska se en film och sen analysera utifrån hur olika människor reagerar vid kriser, inklusive mig själv. Filmen jag har sett är jättetragisk:
"Filmen handlar om 17-årige Henrik, vars mamma dör i cancer Hans pappa faller tillbaka i sitt gamla alkoholmissbruk, och Henrik blir lämnad ensam med sina två småsyskon Oliver och Johanna. Henrik försöker så gott han kan med att hålla ihop familjen efter mammans bortgång. Men pappan försvinner gång på gång och Henrik får själv ta ansvar för både sig själv, Oliver och Johanna. Pengarna tar slut och Henrik, Johanna och Oliver blir tvungna att flytta från lägenheten de bor i och bli fosterbarn."
Jag har galet svårt att skriva om den. Min absolut största mardröm är att min mamma skulle dö och att jag blir lämnad här ensam. Det är därför jättesvårt att skriva om det utan att känna sig nedstämd och rentav ledsen.
Dumma psykologi. Jag vill bara bli klar med uppgiften nu så behöver jag inte tänka på det med.

Jag är oerhört lyckligt lottad. Jag har en underbar mamma som inte bara är världens bästa mamma utan även min allra bästa vän. Vi kan prata om precis allt, inget är pinsamt eller jobbigt. Vi klarar allt bara vi är tillsammans, jag och mamma.

Det är jag och mamma mot världen, det har det alltid varit och det kommer alltid vara så!